Glädjen som fanns är sen länge glömd
Alltså jag orkar egentligen inte blogga nu, men mina fingrar kliar så fort jag bara tänker på det så bjuder på ett jävligt torrt inlägg ändå.
Har iallafall varit en lång dag idag men jag ska inte klaga för jag vet att det kommer längre inom en snar framtid.
Jag hatar sånna här dagar. Känslan i magen när man inte känner sig hemma någonstans. Man känner som att man inte kan lita på någon annan än sig själv trots att man har världens finaste vänner som alltid ställer upp för en.
Det känns så tomt och jag precis varför, men tänker inte vara den lilla bruden som skyltar om sina problem online för det är ingen som bryr sig ändå. Dessutom tycker man själv bara att det är drygt att läsa om för man tycker alltid att man själv har det så mycket värre. How ironic?
Sitter iallafall hemma i lägenheten nu och känns nästan som att jag kommer att glida in i datorstolen om jag inte flyttar på mig snart, så nu ska jag ut på en behövlig promenad.
Riktigt gammal bild, men blir lika glad varje gång jag ser den.
Kommentarer
Trackback