Fuck god, believe in yourself
Någon frågade om jag var kristen, och jag tänkte faktiskt vara så rolig och besvara den frågan här så jag hoppas att ni orkar läsa allt jag kommer att skriva. Det har en tendens att bli en del när det handlar om något jag tycker är intressant att spekulera, så creds till den som orkar läsa helt enkelt, och kom ihåg att det här mina personliga åsikter, inte något som ni nödvändigtvis behöver ta åt er av om ni inte känner för det.
När jag var liten ville jag verkligen tro att det fanns en gud. En gud som brydde sig om alla och kunde lösa alla världsproblem med ett handsvep och blabla. Jag försökte att tro på allt pastorn sa i kyrkan och ville verkligen konfirmera mig när jag blev äldre, i hopp om att bli troende då. Året kom då det var dags, och i ett helt år som osäker 14åring kände jag mer och mer att det var lönlöst. Det var inte jag och det var definitivt inte mina åsikter. Skratta hur mycket ni vill, men det var inte förens jag hade gått klart konfirmationen som jag förstod att jag faktiskt kunde tro något annat.
Som flera av er redan vet så har jag växt upp i en kristen familj (och släkt). Mina föräldrar är båda två kristna och speciellt pappa har alltid velat att jag också ska vara det. I flera försök att göra honom stolt tappade jag bort mig själv mer och mer utan att ha en blekaste aning om vad jag själv trodde på. Ingen av dom ville nog att jag skulle mista chansen att få ha egna åsikter men väl i läget så var faktiskt dom flesta frågorna om livet redan besvarade hemma hos oss. Jag skapades av gud, min vilja går igenom gud, jag ska till himlen när jag dör, såhär ska man bete sig och såhär ska man inte bete sig osv. Jag fick aldrig någon chans att ens fundera över vad jag själv trodde, och det tror jag är bland dom viktigaste sakerna i livet eftersom att det är det som skapar den människan man utvecklas till senare.
Folk får säga att jag gör fel och är en dålig förebild men det gör mig inte ett shit för nu är jag 16 år, fortfarande ung och dum men jag skapar iallafall min egna uppfattning av saker och ting. Jag bildar min egen verklighet och det vill jag göra med ALLT.
Ber förresten om ursäkt till alla kristna som nu såg den här bilden. Jag respekterar eran tro men jag då förväntar jag mig att ni respekterar min också.
Detta är vad jag brinner för
Mannen som köper minkar för att sedan flå - sälja dem (se nedersta videon) är fan skrattretande.
Heja djurrättsalliansen!
Just nu känner jag såhär
Att se människan objektivt
Jag har märkt att jag mår bättre psykiskt av att skriva ner mina tankar och känslor, och eftersom att min blogg är min blogg (ganska logiskt va?) så har jag beslutat mig för att skriva ner saker jag tycker om samhället osv. Och gillar ni inte min skit så är det bara att klicka på kryssknappen uppe i högra hörnet, för jag kommer definitivt inte sluta blogga bara för att ni inte tycker om det jag skriver!
Så, jag har tänkt mycket på det här med att se på människor objektivt. Och genom saker i livet som påverkat mig både negativt och positivt så har jag blivit väldigt noga angående det här med
Så, jag har tänkt mycket på det här med att se på människor objektivt. Och genom saker i livet som påverkat mig både negativt och positivt så har jag blivit väldigt noga angående det här med
respekten till varandra, kille och tjej emellan. Att rätt ska vara rätt, osv.
För det första,
För det första,
Killar, ni som fortfarande tragiskt nog sitter och pratar om oss kvinnor som om vi vore köttstycken - snälla, give it a fucking break och våga tänk själv någon gång. Kanske har vi också känslor? kanske, men det är ju en vild gissning, va?
För det andra,
Tjejer, ni som går klädda i linnet ner till naveln och kjolen upp i skyn (inte för att någon använder kjol), visst, ni får gå klädda precis som ni vill MEN tänk bara på att det kan sända ut fel signaler och ni kan bli behandlade på ett sätt som ni kanske egentligen inte vill bli behandlade på!
Att man förändras i tonåren är inget nytt. Titta på mig bara, jag har gått från fjortis till någon konstig skabbig stil och till den jag är nu. Och jag lär säkert säga samma sak om ytterligare två år, men här är det viktiga i det jag ville säga,
försök aldrig med den stilen att mogna för tidigt.
Jag minns själv en gång när jag gick i 7an att jag hörde från en ett år äldre tjej, att hon hade varit tillsammans med fem killar. Och jag som inte hade haft ett enda förhållande, kände mig efter så jag började smsa med flera olika killar jag träffat online, och jag började skicka nakenbilder där jag spökade ut mig i tre ton smink, spetsunderkläder och brösten pushade så att det gjorde ont. Det var det dummaste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Än idag, två, snart tre jävla år senare, får jag ibland sms från okända nummer där det står "skicka bild snygging?:*" och inte nog med det.
*Man vet aldrig hur många personer som har bilderna i sin mobil/dator.
*Bilderna kan finnas på nätet.
*Bilderna föreställer ju fan dig.
En liten flicka på 13 år var jag, och jag hade ingen aning om hur följderna skulle bli.
Jag ville ju egentligen inte synas som ett objekt. Jag ville vara älskad för den jag var, och inte för att jag såg het ut på bilder som inte ens såg ut som jag. Men så dum var jag då, och jag dömer mig ändå inte på något konstigt sätt.
Och istället för att sitta och klanka ner på alla jag tycker gör fel, så bloggar jag om det och låter mina läsare kanske känna igen sig, tänka på att inte göra samma misstag som mig, eller kanske bara tycka att jag är dum i huvudet.
Låt dig iallafall inte tryckas ner av ditt förflutna, för det kommer alltid att vara med dig.
Här har ni mig.
Några minuter innan jag begav mig mot min första dag i 7e klass, på Hammarskolan i Vännäs.
Att man förändras i tonåren är inget nytt. Titta på mig bara, jag har gått från fjortis till någon konstig skabbig stil och till den jag är nu. Och jag lär säkert säga samma sak om ytterligare två år, men här är det viktiga i det jag ville säga,
försök aldrig med den stilen att mogna för tidigt.
Jag minns själv en gång när jag gick i 7an att jag hörde från en ett år äldre tjej, att hon hade varit tillsammans med fem killar. Och jag som inte hade haft ett enda förhållande, kände mig efter så jag började smsa med flera olika killar jag träffat online, och jag började skicka nakenbilder där jag spökade ut mig i tre ton smink, spetsunderkläder och brösten pushade så att det gjorde ont. Det var det dummaste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Än idag, två, snart tre jävla år senare, får jag ibland sms från okända nummer där det står "skicka bild snygging?:*" och inte nog med det.
*Man vet aldrig hur många personer som har bilderna i sin mobil/dator.
*Bilderna kan finnas på nätet.
*Bilderna föreställer ju fan dig.
En liten flicka på 13 år var jag, och jag hade ingen aning om hur följderna skulle bli.
Jag ville ju egentligen inte synas som ett objekt. Jag ville vara älskad för den jag var, och inte för att jag såg het ut på bilder som inte ens såg ut som jag. Men så dum var jag då, och jag dömer mig ändå inte på något konstigt sätt.
Och istället för att sitta och klanka ner på alla jag tycker gör fel, så bloggar jag om det och låter mina läsare kanske känna igen sig, tänka på att inte göra samma misstag som mig, eller kanske bara tycka att jag är dum i huvudet.
Låt dig iallafall inte tryckas ner av ditt förflutna, för det kommer alltid att vara med dig.
Här har ni mig.
Några minuter innan jag begav mig mot min första dag i 7e klass, på Hammarskolan i Vännäs.
Skinny love, give up.
Jag står i ett vägskäl mellan mörkt och ljust. Det spelar ingen roll var jag går för allt kommer ändå att ta slut.
Kanske är jag ensam här och kanske har jag fel.
Men Gud med stor bokstav finns inte, och så är det med det.
